Nu i veckan så var husse och matte så där stressade och konstiga som dom var en gång i somras innan vi gav oss iväg på semester. Och mycket riktigt på Lördag morgon så släpade matte ut mig på promenad extra tidigt (och jag som är så morgontrött) och efter promenaden så började familjen springa in och ut bärandes på väskor och diverse prylar, sen hivade dom in mig i bilen och så bar det iväg.
Jag har ju lärt mig vid det här laget att så länge bilen brummar på likadant hela tiden så är det ingen ide´ att hoppas på att den skall stanna, nej det är bara till att sova på. Efter några timmar så stannade bilen och jag hoppades på att vi var framme men ack nej det vara bara kiss och mat paus, sedan for vi vidare och det blev till att åka nån timma till före nästa stopp. När jag då fick kliva ur bilen så var det något konstigt vitt och kallt som for runt i luften och låg på marken, matte sa att det heter snö. Snö har jag aldrig sett förut och jag tycker nog att det är lite konstigt men det smakar gott!
Så småningom var vi i allafall framme och jag kände faktiskt igen mig lite. Vi hade stannat till här när vi åkte hem ifrån landet i somras, vi hade kommit till mattes syster och svåger, Lena och Lasse som bor i Björnån, Höga Kusten. Dom har två gamla shäfertanter, tant Rajsa som är 8 år och tant Para 11 år. Dom blev väl inte så speciellt jätteglada när det kom en pigg och glad ”liten” varghundsvalp och hälsade på men jag blev ju inte direkt utskälld heller. På dagarna var vi inne i huset med tanterna och på natten sov vi i en konstig ganska stor låda på hjul (jag tror att det heter husvagn), i den var det varmt och skönt, jag hade min egen madrass på golvet och fördelen var att om jag kände mig ensam på natten så kunde jag kliva upp i husses och mattes säng utanvidare, vilket jag också gjorde (för att pussas lite) för det var ett hiskligt oväder de första tre dagarna. Först snöade det i två dar och sedan blev det regn och så blåste det nåt fantastiskt så vi trodde att hela husvagnen skulle lätta. Det blev så mycket vatten i ån som rinner över Lena och Lasses tomt så en bit av tomten försvann, så där hängde och dinglade deras staket med stolpar och allt fritt i luften.
Här försöker jag få fart på tant Rajsa fast hon hade
inte direkt nån lust att leka med mig!
Jag har fått pröva på att äta pinfärsk strömming direkt ur nätet, jag tyckte att det var riktigt gott och snaskade i mig hela strömmingen som jag fick, men efter sisådär en halvtimma så kom fisken + min frukost upp igen, så jag undrar jag om den fisken var riktigt död?
De små promenader som matte och jag gjorde på skogsvägen blev inte så långa för det var så blött och det forsade och rann vatten överallt. Så en dag skulle vi gå lite längre och när vi gjorde det så började det bullra inne i skogen, Lena sa att det var nog älgar, men både matte och jag blev så rädda (storstadsbor ni vet 
) så vi vände och gick hem igen.
Ja, vi blev där en vecka och det här är tydligen något som matte gör varje höst, fast då brukar det vara bättre väder och hon och Lena brukar gå i skogen och plocka kantareller. Det gick inte att göra det den här gången men som tur är hade Lena så mycket svamp redan så vi fick en hel påse med oss hem, så nån dag framöver blir det nog kantarell paj. Jo, matte blev ju sjuk också efter en tre dagar och tappade rösten, så husse och jag fick faktiskt flera trevliga små prommisar på tu man hand.
Vi reste hem lördagen efter en vecka och den resan gick också bra. Jag blev jätteglad när jag upptäckte att vi var hemma igen och jag fick träffa mellanmatte Camilla som inte följt med p.g.a. skola och jobb.
Jag säger bara det, borta bra men hemma bäst!
Loke!