Skrämselhicka

Jag försökte att skrämma slag på Matten igår. Först så såg jag till att välta ett galler och en stor plastskiva i hallen. De sakerna brukar Matten använda när hon inte vill att jag ska gå in i vissa rum. Det var inte avspärrat med dem när jag välte dem utan de stod tysta och snälla bakom en dörr. Men jag tyckte att det var lite för tyst hemma, och jag lovar, det tog skruv på alla. Människor och hundar sprätte upp som stålfjädrar.

Sen så gick jag och la mig vid min matskål, låg där på rygg och sprattla lite med tassarna i luften då jag plötsligt tappade balansen. Ojjj, vilket skrammel, min matskål flög rakt upp i luften när jag föll ned i den, mina foderkulor for åt alla håll medans matskålen landade rakt ned i vattenskålen. Vilken röra. Jag hjälpte Matten att städa upp kulorna, å så drack jag lite vatten.

Gick sen och la mig lite längre bort, på köksmattan. Efter ett tag så kom Matten farandes. Hon började undersöka mig, här och där, alla tassarna också. Till sist tittade hon i min mun och sa ”Jaha, är det bara dina tänder som spökar”. Det visade sig att jag hade råkat drälla lite blod på mattan och då trodde Matten att jag hade gjort illa mig när gallret ramlade. Men nä, det är bara mina tänder som håller på att bytas ut. Eller bara och bara, det är jättebesvärligt ska jag be att få tala om. Det kliar och sticker i munnen så jag kan bli tokig emellanåt. Å då säger Matten att jag måste ta det extra lugnt så inte mina ben ska bli krokiga. Nä, det är inte lätt.

Här tar jag det lugnt.

Här är ifrån tidigare i veckan, när jag och Morbror Vincent inte tar det lugnt.