Gotland del 1 – Båtresan

Nu har jag mycket att berätta ska ni veta, så mycket att det här antagligen blir en liten följetong för jag orkar nog inte berätta allt på en gång. Jag har nämligen varit på semester en vecka med husse, matte, Susanne, Svenne, Loke och Primus på Gotland.

Det hela började redan torsdagen 28:e juni med att matte började packa. Jag har ju förstått så mycket som att när hon börjar packa åt oss alla då ska vi ut och åka, och när hon börjar med min utställningsväska då vet jag ju verkligen att det ska bli skoj. Så jag försökte hjälpa matte packa bästa jag kunde, men hon ville inte ha någon hjälp utan sa till mig att jag bara var i vägen och att jag skulle lägga mig någonstans i stället… otacksamt säger jag. *fnys*

På fredagen så var det så dags att åka. Matte for omkring och dubbelkollade att hon packat allt och packade lite till. Jag var förstås där och försökte vara hjälpsam, men tror ni man får något tack? Nej bara ett ”du är i vägen, gå och lägg dig”. Husse hade ju berättat för mig att Gotland är en ö så för att komma dit så måste man antingen flyga (som matte och husse gjorde sist) eller åka båt. Irländska varghundar är tydligen för stora för att få flyga så vi skulle åka båt.

Hela dagen gick och jag började undra över när vi skulle ge oss iväg egentligen, i vanliga fall så åker vi ju tidigt på morgonen när vi ska på utställning, så till sist började jag tjata lite på matte. Hur gör man det när man är varghund undrar säkert ni, jo man följer efter överallt, puttar uppfodrande på sin människa och gör lite ljud. Husse kom hem från jobbet tidigare än vanligt och då tänkte jag att jippi, nu ska vi åka! Men inte då, vi gick på promenad och sen så gjorde husse och matte middag och åt.

Till sist när klockan var kring 20.00 så började de äntligen att ta på sig ytterkläderna och plocka ut alla väskor genom ytterdörren. Vi gick ner med allt till vägen och blev hämtade av Svenne, Susanne, Loke och Primus. De hade redan en massa väskor i bilen men vi fick också plats. Sen bar det av, vi åkte jättelänge tills vi kom till ett ställe som kallas Nynäshamn, det är därifrån man åker med båten som går till Gotland. Vi fick vänta i en kö med andra bilar en stund och sedan fick vi åka in på ett jättestort inhägnat område med de andra bilarna och stå i kö igen. När vi kom in på det inhägnade området så fick Loke, Primus och jag komma ut ur bilen en stund och röra på oss. Vi gick lite längs staketet och fick hälsa på några av människorna i de andra bilarna. Plötsligt fick jag syn på en jättestor sak som kom flytandes på vattnet rakt emot oss, det var lika stort som ett hus… nej det var STÖRRE än ett hus. Både jag och Loke stod och tittade misstänkt på det där stora. Matte förklarade för oss att det där stora var båten vi skulle åka till Gotland med. Vi hoppade in i bilen igen och efter en stund så fick vi köra ombord på båten.

Matte hoppade ur bilen så fort vi stannade och försvann. Jag blev lite fundersam, men de andra var ju kvar så det var lugnt. Vi plockade med oss lite saker och en filt och sedan gick vi ifrån bilen och upp för några trappor. Det var en massa andra människor och några hundar som också skulle upp för de där trapporna så det var ganska trångt med allt gick bra. Vi gick till ett ställe på båten med en massa stolar, det var tydligen där vi skulle vara under båtresan. Det fanns en massa andra hundar där som också skulle åka till Gotland med sina människor. Matte var redan där, hon hade tydligen försvunnit så snabbt för att hon skulle upp och hitta bra platser åt oss att sitta på, och det hade hon verkligen lyckats med. Vi satt längst fram i utrymmet som kallades ”Djursalongen” och där fanns det gott om utrymme för mig och Loke att ligga på. Våra närmsta grannar var ett par Riesenschnauzers, de verkade riktigt trevliga och en av dem var en väldigt söt tik.

Resan i övrigt var ganska tråkig. Människorna åt lite och försökte sova, matte kom tom ner till oss och la sig på filten bredvid mig. Det var riktigt mysigt så jag la mig så nära henne som det bara gick.

Vi satt på båten i några timmar och plötsligt så sa någon nånting i en högtalare och då blev det fart på alla människor. Vi plockade ihop våra saker och ställde oss med massa andra människor i kö för att gå tillbaka ner till bilen. Susanne gick först med Loke och rätt var det är så hör jag dunsande, det visar sig att Loke halkat i trappen på vägen ner och ramlat. Stackars Loke fick ont i benet och han och Susanne bestämde sig för att ta hissen sista biten ner, även fast den var full med folk.

Vi kom ner till bilen tillsist allihop och sen blev det åka av igen. Vi körde ett tag och stannade till sist vid några röda stugor. Människorna släppte in oss i stugan vi skulle bo i och lastade sen ur bilen. Efter lite stökande och bäddande så gick vi och lade oss för att sova allihop, men tänk jag fick bara sova 3 timmar (!) sen ringde husses väckarklocka och vi skulle upp och åka på utställning. Men det får ni läsa om imorgon.